Partiell integration med exempel: välj u och kontrollera svaren

Betrakta . Potensregeln kan inte integrera hela produkten, och om du bara integrerar blir kvar. Partiell integration ger produkten en användbar riktning: derivera den del som blir enklare, integrera den del som fortfarande är hanterbar och ta sedan itu med den mindre integral som återstår.
I den här lektionen går vi igenom exempel på partiell integration, från en enda produkt till upprepad användning och bestämda integraler. Vill du förstå vad en integral betyder innan du lär dig metoden kan du börja med vår integralguide. Guiden till derivator hjälper också, eftersom derivering av svaret är den bästa kontrollen här.
Varifrån kommer formeln?
Produktregeln säger att . Integrera båda leden och flytta över en term. Då får du formeln för partiell integration som beskrivs i OpenStax Calculus, Volume 2:
Här är uttrycket du väljer att derivera, medan är det du väljer att integrera. När du har hittat och bör den nya integralen vara enklare än den ursprungliga. Om den blir svårare behöver du ompröva uppdelningen. Formeln är en algebraisk följd av produktregeln, inte ett recept som garanterar att varje uppdelning hjälper.
För en obestämd integral ska du komma ihåg konstanten i slutet. Du kan lägga till en konstant när du väljer en primitiv funktion för , men det är enklare att välja ett praktiskt och lägga till i slutsvaret.
Välj u och dv med ett syfte
En användbar fråga är: ”Vilken faktor blir enklare när den deriveras?” Ett polynom som blir , sedan och till sist noll. En logaritm blir , vilket ofta passar bra ihop med resten. Samtidigt förblir exponentialfunktioner samt sinus och cosinus lätta att integrera flera gånger.
Den välkända minnesregeln LIATE ordnar logaritmiska, inversa trigonometriska, algebraiska, trigonometriska och exponentiella faktorer som möjliga val för . OpenStax presenterar den som en tumregel, inte som en sats. Kontrollera den resulterande i stället för att lita på den första bokstav som passar. En annan uppdelning kan vara kortare, och vissa produkter löses bättre med substitution.
Till exempel innehåller en inre funktion och dess derivata . Sätt . Då är , och integralen blir . Partiell integration skulle göra en enkel sammansättning onödigt krånglig. I finns däremot ingen lika direkt matchning mellan en inre funktion och dess derivata, medan derivering av tar bort den faktorn.
Skriv en liten tabell med två kolumner innan du räknar: och på ena sidan, och på den andra. Fråga sedan om produkten av och ger en enklare integral. Den kontrollen förebygger ett vanligt misstag: att välja en faktor som är lätt att integrera som bara för att den ser bekant ut.
Exempel 1: en linjär faktor gånger en exponentialfunktion
Beräkna . Välj , så att . Välj , vilket ger . Faktorn är viktig: derivering av ger en extra tvåa.
Derivera svaret i faktoriserad form. Produktregeln ger , vilket förenklas till . Då får vi tillbaka exakt samma integrand. Om kontrollen i stället hade gett vore det troliga felet att saknades när integrerades.
Valet har också en synlig slutpunkt: derivering av ger en konstant, så den återstående integralen innehåller bara exponentialfunktionen. Det är vad ”enklare” betyder i det här exemplet.
Exempel 2: integrera en logaritm
Beräkna för . Ingen produkt är utskriven, men du kan lägga till faktorn ett: . Välj och . Då är och .
Kontrollen är kort: . Definitionsmängden gör att vi kan skriva och utan att passera noll. Den mer allmänna primitiva funktionen fungerar på intervall som inte innehåller noll, men den givna uppgiften håller sig till den positiva sidan.
Om du valde och skulle du behöva känna till den ursprungliga integralen bara för att hitta . Den cirkulära uppdelningen förklarar varför logaritmen ska vara här.
Exempel 3: upprepa metoden tills polynomet försvinner
Beräkna . När du deriverar minskar gradtalet, medan sinus är enkel att integrera. Välj först och , så att och :
Den återstående integralen innehåller fortfarande en produkt. Låt och använd partiell integration igen: , , och . Då blir
Sätt in det resultatet i :
Derivera nu term för term. Derivatan av är . Derivatan av är , och derivatan av är . Alla extra termer tar ut varandra, så bara återstår. Att termerna tar ut varandra kontrollerar både tecknet från integrering av sinus och faktorn två från derivering av .
Upprepad partiell integration är användbar när varje steg gör en faktor mindre. Om den nya integralen i stället liknar den ursprungliga kan den ändå ibland lösas genom att samla den ursprungliga integralen på ena sidan. Men fortsätt inte att använda formeln utan en tydlig slutpunkt.
Exempel 4: behåll gränserna i en bestämd integral
Beräkna . Faktorn är lätt att integrera, medan derivering av ger . Välj och . Då är och . Den bestämda formen av partiell integration är .
Polynomdivision ger . Dess integral från noll till ett är . Alltså
Det positiva resultatet är rimligt eftersom är icke-negativ på . Som en oberoende algebraisk kontroll kan du använda den primitiva funktionen ; insättning av ett och noll ger också . För bestämda integraler ska du behålla samma gränser i den nya integralen. Slutresultatet är ett tal och får inget .
Tre övningsuppgifter med lösningar
1. Ett polynom och en exponentialfunktion. Beräkna .
Välj och . Då är och , alltså
Derivera : resultatet är . Det överensstämmer med den ursprungliga integranden.
2. En logaritm med en koefficient. Beräkna för .
Välj och . Då är och :
Derivering ger . Om båda -termerna syns blir kontrollen lättare att följa.
3. En bestämd integral. Beräkna .
Välj och , vilket ger och . Sätt in gränserna efter steget med partiell integration:
Både och är icke-negativa på intervallet, och är positivt. Derivering av ger , vilket kontrollerar den primitiva funktion som användes för att sätta in gränserna.
För att öva på valet av primitiva funktioner kan du använda Math Zens tema om integraler. Ett senare användningsområde för upprepade integrationsmetoder hittar du i guiden till Laplacetransformer.
Vanliga frågor
- Hur avgör jag om jag ska använda substitution eller partiell integration?
- Leta först efter en inre funktion tillsammans med dess derivata, som i 2x cos(x²). Där är substitution direkt. Om du i stället har en produkt där en faktor blir enklare när den deriveras, som i x e^(2x), kan du pröva partiell integration. Vissa integraler kräver båda metoderna i följd.
- Måste jag följa LIATE exakt?
- Nej. LIATE ger ett första förslag till u. Bedöm valet utifrån den nya integralen av v du. Om den blir svårare eller leder tillbaka till utgångspunkten, välj om.
- Kan jag kontrollera varje svar genom derivering?
- För en obestämd integral ska derivering av den föreslagna primitiva funktionen ge tillbaka integranden på den angivna definitionsmängden. För en bestämd integral kontrollerar du först den primitiva funktionen och beräknar sedan skillnaden mellan dess värden vid gränserna. En numerisk uppskattning kan också avslöja ett orimligt tecken eller en orimlig storlek.
- Varför finns inget +C i svaret på en bestämd integral?
- En bestämd integral är ett tal. Om du använder en primitiv funktion F + C tar konstanterna ut varandra i (F(b) + C) − (F(a) + C).


